kickisvardag.blogg.se

Jag som så många andra älskar ju djur. Man skaffar sig ett husdjur som man har som en familjemedlem och fostrar och behandlar på bästa sätt. De betyder ju så mycket för en och blir ens allt.

 

Blir så förtvivlad och ledsen över allt som händer ute i vårt samhälle så mycket våld och elakheter. Varför? Skaffar man sig inte ett djur för att glädjas åt det, ta hand om det och älska det gränslöst? Känner så för de stackars ägarna till djur, ex vis hundar som stjäls ? Hur i hela friden kan någon över huvud taget komma på den galna och idiotiska tanken att göra nåt dyligt. Hur behandlas de. Hur kan någon vilja ta emot en hund som blivit stulen. Vad gör de med dem. Förstår de inte att djuren plågas och saknar sin rätta husse och matte. Frågorna är många och jag hoppas verkligen att de som blir ertappade får ett starkt straff.

 

Vi alla djurvänner måste hålla ögonen öppna och om vi misstänker något - anmäl! Det här ska ju bara inte få hända. Vad jag vet är det här nåt nytt påfund, har aldrig hört talas om det förut. Beror det på att hundarna kostar så mycket pengar så det finns förtjänstmöjligheter att få kunder som annars inte skulle ha råd. Inte vet jag.

 

Jag kan inte sluta tänka på hur jag skulle må om det var min eller någon i min närhet som drabbats av detta. Fy vad hemskt. Får en stor klump i halsen och känner vilken ångest de stackarna måste ha. Alla som har haft djur vet ju hur plågsamt det är den dagen man måste ta farväl av dem.

 

Vi måste hjälpa till!

 

Nu har jag blivit väckt 2 mornar av att solen skiner rätt in i sovrummet. Vad härligt det känns. Vaknar på ett sånt bra och skönt sätt. Livet leker :-)

 

Vad måste man göra då....... jo ut och grilla korv och dricka choklad och vispgrädde förstås.....

 

Himmel så skönt att sitta ute och känna att solen värmer på ordentligt. Får det vara så här fint nu ett tag så dröjer det inte länge tills snön får ge vika. Vi har massor med snö i trädgården och är väldigt ledsna över att se hur illa våra fina buskar mår. Hoppas det inte har blivit allt för stora skador.

Gubben jobbade hela lördagen och då brukar jag tycka det är så långsamt och tråkigt.

Så var det då dags för Årsmöte med Reumatikerföreningen Haninge-Tyresö. Blev ganska välbesökt och mest är det gamla säkra kort som kommer. Så trevligt :-) Mötesordförande iår var vår jättetrevliga distriktsordförande Annika Hässler. Allt löpte smärtfritt och endast en förändring i styrelsen. Ny studieorganisatör. Det är en välbekant, jätteduktig tjej som vi välkomnar å det varmaste. Lite omändring bara då fd studieorganisatörernen intar sekreterarplatsen . Vi har en bra och positiv styrelse som fungerar jättebra. Det är ju viktigt att vi jobbar för samma sak. Det bästa för medlemmarna! Det gör ju att det är så kul att vara med.

 

Jag försöker motionera så mycket jag kan och kämpar på med vattengymnastikpass 2 gånger/v, latinofitness 1 gång/v. Sen försöker jag, försöker verkligen att promenera men det är så svårt? Varför? Blir totalt orkeslös efter bara en kort sträcka. Flåsar och känner mej helt slut. Begriper ingenting. Mjölksyran förlamar mej. Motionscykeln klarar jag inte heller av. ? ett stort frågetecken ? är just vad jag är.

 

Passen i vattengympan är tuffa, pulsen är hög, svettas och blir anfådd.

Latinofitnessen är också jättetuff. Tycker inte bara jag, utan även de yngre, mer vältränade.

Det är så härligt att kunna motionera och få puls.

 

Jag klarar det och känner mej jättenöjd när svetten dryper och jag känner mej trött på ett härligt sätt. Har ingen träningsvärk heller. Lite stum i kroppen men vad är det. Är van att ha ont och skulle bara välkomna lite träningsvärk som är en helt annan sak.

 

Man undrar ju varför och försöker att diagnostisera sig själv. Andningen - är det mina cigarettlungor som gör detta eller har jag fel på hjärtat. Väger förstås lite för mycket. Men äter ju bra mat och slarvar inte med att äta skräp och godis. Klart man skulle eller borde dra ner lite, blir nog lite för stora portioner, mat är ju gott.

 

Nej det går inte att diagnostisera sig själv så när jag träffade doktorn så tog jag naturligtvis upp det med henne. Hade ju sökt henne i januari för att jag var så sjuk då men 6 veckor senare var det bekymret över. Mår ju bra nu och kunde då passa på att ta upp nåt annat. Väntetiden är lång och besökstiden är knapp men lyckades ändå få lite tid att prata.

 

Hon förstår inte heller riktigt vad som felas. EKG hur bra som helst, spirometri - andningen, så klart att det märks att jag rökt men bra i a f, blodtryck 125/60, mina värden helt perfekta. ?????? härligt att veta men vad, varför. Jo min jädrans rygg är antagligen problemet till varför det blir så här. Vad gör man då????? Nån operation är inte att tänka på även om de skulle kunna, skulle jag våga chansa om det skulle vara operabelt. Hur stor är chansen att det skulle bli bra. Nej, jag får nog försöka hanka mej fram och se om jag med hjälp av massage och träningen jag gör,

ska kunna förbättra min rörlighet. Mina muskler är så starka och stora på ena sidan av ryggraden så de drar mej krokig. Cirkulationen blir dålig när muskeln krampar och syretransporten blir dålig. Jädrans.........

Skulle behöva ha dem på framsidan istället för att orka räta upp mej.

 

Ja som sagt skönt att det inte är nåt organiskt fel i alla fall. Man blir ju lite fundersam, är ju ingen tonåring längre. Bara att gasa på och hoppas på att det blir barmark snart. Blir lite lättare att försöka sig på promenader då när man inte behöver vara rädd för att halka.

 

Vi i gamla Fribrogruppen - Livet i balanscirkeln, träffas numer bara en gång i månaden. Vi har haft en cirkel där vi sågs varannan vecka i flera år. När vi hade läst de mesta som fanns att lära, och även läst om hur vi ska få livet i balans igen, så kändes det som om vi hade avklarat den tunga biten. Det är så fantastiskt härligt att ha dessa underbara kompisar att få prata, gråta och skratta tillsammans med. Vad vi har ger/givit varandra och fått av varandra är helt ovärderligt. Mina allra käraste vänner som jag inte skulle kunna tänka mej att vara utan.

 

Tyvärr kunde inte alla den här träffen men vi var i alla fall 6 som käkade en god lunch tillsammans i Västerhaninge. Härligt att se att vi mår så bra vi kan, och alla har behållit sin positiva känsla som vi har peppat varandra till att ha. Det hjälper oss så mycket och för att inte tala om alla omtanke vi alla får från varandra.

 

 

Hjälp vad tiden springer i väg. Dagarna avverkas i rykande fart. Vet inte riktigt vad eller varför , hinner inte med allt jag vill göra.

 

Har som vanligt veckohandlat på Trollbäckens Köttbod och köpte då härligt färskt fläsklägg som jag gjorde långkok på.

Det första blev en maträtt som mamma ofta gjorde. Mamma sa alltid - nu är det kokta fläsket stekt.  Kokar lägget. Kokar rotfrukter för sig och sen steker man allt tillsammans i ugnen. Gammal hederlig husmanskost smakar så himla gott. Passar mej. Resten av lägget tillsammans med buljongen blev det ärtsoppa av. Den får jag äta själv och det är ju bra, räcker ju länge då. Bra portionspytsar i frysen - bara för mej :-)

 

 

 

 

 

Har hittat mitt favoritställe. Skulle nog kunna spendera veckans alla dagar där om jag bara hade möjlighet. Det finns ju lite annat att göra också. Man kan ju inte förlusta sig hela tiden, men jag skulle vilja helt klart. Försöker delta i vattengymnastiken på måndagar och onsdagar, finns ju flera alternativ men nu har jag ju fastnat för Ann-Louise gympa. Inte för att de andra ledarna är sämre på något vis men hon passar mej. Ska även försöka gå på relaxbadet på fredagar och bara njuta av lugnet och det varma vattnet. Suck, man är i sjunde himlen, så ljuvligt avkopplande att bara flyta i total viktlöshet. Vattnet bär en verkligen. Total vila.

 

Det är så fantastiskt trevligt, ja trevligt, att gå till Svedmyrabadet. Det är familjärt, välkomnande och härlig personal. Man känner sig så omhändertagen och sedd när man kommer dit. Alltid ett leende och igenkännande hälsning gör att man aldrig känner sig ensam. Alla pratar och stämningen är god. Varmt inte bara temperaturmässigt. Gott fika och goda mackor finns och smakar väldigt gott efter ett jobbigt pass.

 

Det finns även ett gym som man får använda hur mycket man vill. Massagestol och även tillgång till massör om man skulle behöva det. Lyxigt. :-)

 

 

 

Idag var jag bara tvungen att åka och delta i Reumatikerföreningens cirkel Hantvärket. Längtade så efter mina kompisar och behövde en vitamininjektion. Har en liten 'brake' för jag har så många andra uppdrag just nu som jag vill ägna tiden till så då får man välja bort något även om det är himla kul.

 

Är fortfarande deltagare i cirkeln men kommer bara ibland, för handarbeta kan jag inte låta bli att göra.

 

Härligt att se att de redan spirar i krukorna jag startade med. Har fortsatt med omplanteringar är så himla mysigt.

 

Näslundarna är ett otroligt sammansvetsat gäng. Syskonkärleken är stark och trogen. Vi försöker att ses så ofta möjlighet ges och det är alltid lika roligt. I början var jag tveksam om man som ingift skulle ha en chans att bli accepterad i det tajta gänget men det behövde jag inte vara orolig för.

 

Vi har alltid kul oavsett om det blir över en kopp kaffe, ett telefonsamtal en utflykt eller som i helgen bli bjudna på mat hos en av svägerskorna och hennes man. Det var extra roligt att ses denna gång då svågern har genomgått en stor och besvärlig magoperation och vi har inte setts på länge. Fantastiskt att se att han mår så otroligt bra. Prognosen var ju inte den bästa och nu kunde man inte ens märka att han varit sjuk . Är absolut kärleken som varit den bästa medicinen. De är så kära så det lyser om dem.

 

De bor helt fantastiskt i en flygel till en herrgård. Passar dem, de är så konstnärliga båda två och ser allt det vackra och har kunskapen om att visa det också.

Alla hjärtans dag tycker jag ju för det mesta att det är varje dag men....... Njut extra av dagen och glömt inte att ta hand varandra! Kärlek, värme och vänskap kan man inte få nog av :-)

 

 

Har haft en fantastiskt rolig och jobbig vecka. 3 Artrosskolor och sedan ett besök på Träffpunkten Vendelsö.

 

Måste verkligen ge en eloge till Träffpunkten som har gjort det så trevligt för pensionärerna i Vendelsöområdet, Haninge. Det är kommunen som ansvarar för detta och så otroligt bra. Finns tydligen fler i kommunen. Perfekt.

 

Ingen ska behöva sitta hemma och känna sig ensam och ha det tråkigt när det finns sådana  här otroligt fina ställen att vara på. Öppet varje vardag1000-1600. När jag pratar på Artrosskolorna försöker jag förmedla till mina medpatienter att de inte ska sitta hemma och ha det tråkigt och känna sig ensamma utan söka sig till ex.vis vår fina Reumatikerförening eller som nu kan rekommendera Träffpunkten. Livet blir lättare att leva om man har lite skoj, träffar medmänniskor och få möjlighet att glömma sina bekymmer och krämpor ett tag.

 

Om man är medlem hos oss i vår Reumatikerförening Haninge-Tyresö kan man få träffa jämlikar vad gäller diagnoser inom reumatikerna, ha trevlig samvaro, delta i cirklar, diagnosgrupper, vara med på utflykter samt inte minst få information om vad som händer inom sjukvården vad gäller forskning m m. Ha kontakt med de som har samma diagnos för att utbyta tankar och funderingar. Men om man vill ha den dagliga kontakten - som vi tyvärr inte kan erbjuda idag - så är ju det här helt förträffligt. Det ena utesluter inte det andra.

 

Jag blev tillfrågad om jag ville komma till Träffpunkten och berätta om hur det är att ha artros. Det gör jag ju så gärna, är så otroligt kul att gå ut och träffa nya trevliga människor att dela olika erfarenheter med. Det sitter mycket kunskap om livet på stolarna runt om mej :-) Mycket som vi kan delge varandra. När jag kom till Träffpunkten möttes jag av en sånt varmt mottagande av trevlig och välkomnande personal. Fantastiska lokaler som verkligen inte saknade någonting. Fanns allt faktiskt. Biljardbord, tv-spel, gymlokal som var väl utrustad, snickarverkstad på gång, vävstol, dator, cafe och fina sittytor. Bra utrymmen för linedance, gymnastik, m m. Veckoschema som bjöd på massor med aktiviteter såsom promenader, bingo och olika underhållare, föredragare typ jag m m. 

 

Det var så kul och man blir så inspirerad över att träffa sådana trevliga människor. Hade nog kunnat prata hur länge som helst med dem om allt möjligt. Tror nog att jag ska besöka dem igen, nu bor ju inte jag i Haninge kommun men jag får väl hitta på nåt ärende. Hittade flera själsfränder där som jag gärna pratar lite mer med. Det här är livskvalitet mina vänner! Sitt inte hemma och ha tråkigt, livet bjuder på så mycket som vi kan glädja oss åt även om vi har några år på nacken och inte så spänstiga längre.

 

Så då är det slut på den här veckan och en ny stundar. Avslutar med att ha styrelsemöte i Tyresö Sportdansklubb :-) Sen brakar det lös.......

 

Det är en hektisk vecka som jag har inbokad. 3 artrosskolor som jag ska delta som informatör i och så ett besök på Blickpunkten i Vendelsö där jag också ska informera om hur det är att vara sjuk i fibromyalgi och artros. Det är första gången som jag ska delta i ett helt eget uppdrag och som jag ser som en ny utmaning.

 

Det är fantastiskt kul att delta i Artrosskolorna. Att vara medpatient och informatör är en väldigt viktig del i mitt engagemang i Reumatikerföreningen. Jag vet ju av egen erfarenhet hur vilsen och ensam man känner sig när man fått ett diagnos. Kan jag då som haft den länge, inspirera och visa att livet inte tar slut för att man är sjuk utan man får lära sig att hitta andra guldkorn i tillvaron är det toppen. Och de finns.... tro mej, även om man inte tror det när man är nysjuk. Man är fortfarande samma människa inte en diagnos.

 

Sen har jag ju vattengympa och Ladys Only (dans) också som är så vansinnigt kul och jobbigt, puh, men så viktigt att delta i. Både för att inte min kropp ska tappa all muskelkraft utan också för att själen ska få sitt.  Man känner sig nöjd och belåten och hela tiden får man träffa och lära känna så många nya härligt positiva medmänniskor.

 

Sist men inte minst - styrelsemötet, Reumatikerföreningen Haninge-Tyresö på fredag :-)

 

Har alltså en helt fantastisk vecka framför mej. Massor med roliga saker och massor av trevliga kompisar att träffa.

Stöket hemma får vänta. Skiner solen dessutom så blir det ännu bättre.

 

Idag har jag tagit tag i planering igen.... Är så kul men tar en himla massa tid, stök och bök när man måste stå inomhus och skräpa med vissna blad och jord. Tar lite i taget, ska ju försöka placera dem någonstans också.

 

Är helt fantastiskt att jag för drygt 4 månader sedan stoppade mina vackra pelargoner i frigolitlådor utan krukor, utan jord, på varandra huller om buller och ställde dem i kallförrådet. Nu när jag plockar fram dem så finns det tunna gröna spirande stammar. Vilken kraft och vilja. Önskar att man hade lite av den styrkan själv stundtals. Första lådan klar och jag har inte dödat en enda. Minns inte vilka sorter för jag har fått en massa fina skott tidigare av mina kompisar men det jag vet är att de är så otroligt vackra. Mårbacka har jag några, de är de enda jag vet namnet på :-)

 

Himmel och pannkaka. LATINOFITNESS - jag vara med på latinofitness. Ja faktiskt. Det var så himla kul så du tror inte

:-).  Vi tränade HÅRT till chacharytmer och med chachasteg men med gympainfluens. Tufft, snabbt och intensivt må jag säga.

Jag var inställd på att det här kan bli tufft men 'va tusan' jag gör det jag kan, och sen vilar jag, ställer mej längst bak så stör jag ingen om jag inte orkar. Trodde jag........ är så imponerad av mej själv att jag klarade av att hänga med, det jag fick göra försiktigt var djupa knäböj för det kan jag inte men men, kan jag och får jag hålla mej kry så ska jag nog ta mej tusan fixa det också lite längre fram. Har nog vattengympan att tacka för att jag inte är helt kass i konditionen. Känslan av att klara av det är enorm och det konstiga är att jag kan klara det, men sen går jag runt kvarteret med Hugo och känner mej helt slut. Förstår inte hur det kommer sig. Jag älskar att promenera, helst i skogen men varför är det så svårt.??

 

Svår fråga. Jag är tung men... hur orkar jag köra latinofitness då? helt obegripligt. Får ta upp det med doktorn eller sjukgymnasten vid något tillfälle.

 

Avslutade med att vara genomsvettig, högröd i ansiktet, trött och darrig i benen men fruktansvärt lycklig att jag kunde. Blev så peppad av tjejerna som är med på gruppen så tusen tack till dem för all uppmuntran. Kändes toppen.

 

Jag har ju varit vältränad i mina unga år men det är ju minst 1000 år sen. Då var man ung, smärt, frisk och älskade att dansa. Nu älskar jag bara att dansa. Inte lika lätt då :-)