kickisvardag.blogg.se

Den här veckan har inte varit något kul alls så därför har jag inte skrivit nåt. Har förresten inte kunnat skriva heller även om jag velat..

 

Ambulansfärd till Södersjukhusets akutmottagning för vansinniga ryggsmärtor. Har aldrig upplevt något så fruktansvärt trots att jag har fått 4 barn, haft 2 diskbråck och ett otal ryggskott. Att någonting kan göra så fruktansvärt ont. Hoppades att jag skulle tuppa av för att slippa undan. Artros och fibromyalgi är smärtsamt på annat sätt och lättare att kontrollera men det här....

 

Smärtlindring smärtlindring, kapa topparna, kapa topparna är det enda enda som händer och sägs. Självklart behövde jag det då när det var som mest akut men sen. Att ligga neddrogad och inte riktigt veta vad som händer. Nej, aldrig i livet det räcker gott med den tiden som jag var det på akuten. Fy vad det är hemskt.

De vet inte vad det är som händer riktigt men förmodligen en nerv som ligger i kläm. Borde man inte då kolla om det är det som är felet då eller ska jag ha det så här fortsättningsvis. Jag har ju problem med att jag får så ont i ryggen när jag promenerar eller sitter på träningscykel. Helt ofattbart. Allt det här blossade upp för att jag gick en promenad med stavar i lugn takt i ca 600-700 m. Ryggvärken startade så smått redan efter 100 m.

 

Jag blir rabiat galen av att de alltid ska pracka på mej smärtstillande. Det blir inte bättre av det, det läker ingenting, jag vet för jag har haft värk sedan jag var i 20-års åldern och skulle jag ha stoppat i mej allt jag fått utskrivet skulle jag om jag varit i livet varit ett vrak av tablettmissbruk. I början gjorde jag det för att kunna jobba, sköta familj m m. Men hur mår min mage nu då? Inte bra. Kan de inte i stället ta reda på vad det är om det nu är möjligt. De kan göra det mest fantastiska saker inom sjukvården men inte kolla det här. Mycket konstigt. Hur pigg och motiverad blir man av att äta smärtlindrande starka mediciner som gör att man inte kan tänka klart, försöka se någonting positivt,inte hänga med i samtal o s v. Kan räkna upp tusen anledningar att INTE. Illamående, ni kan bara tänka er att vilja kräkas och absolut inte kunna, jag är magmunsopererad och det gör att jag inte kan hur illa jag än mår och hur mycket det än trycker på.

 

Rekommendationerna från akutläkaren var inläggning på geriatrisk klinik. Ok, de kanske är duktiga på smärtlindring men jag känner mej inte riktigt där ännu. Har under alla mina otaliga besök hos svärmor och faster inte sett någon som inte varit väldigt sjuk pga av stroke och andra väldigt handikappade diagnoser sitta där, knappt talbara. Vi kändes oss tveksamma om att svärmor skulle ligga på en sån avdelning trots att hon då började bli ganska dement. Nåja. Ledsen och deppig blev jag i alla fall.

 

Har nu kontaktat min vårdcentral och sjukgymnast som jag hoppas kan hjälpa mej. Sjukgymnasterna är ju specialister och misstänker hon nåt så kräver nog hon en röntgen. För röntgen tycker de inte är nödvändig. Jag önskar ju att jag fick det, men...... det syns ingenting direkt på dem om det inte är någon fraktur?????? Det har jag ju inte men det kan ju hända andra saker i ens kropp. Nu ska jag inte vara hypokondriker men det finns ju faktist tumörer och annat som kan dyka upp lite här och var och dessa kan man ju inte se med bara ögat.

 

Mycket gnäll blev det trots att jag absolut inte vill vara det! Attans, ska skärpa mej och vara lite gladare nästa gång jag skriver. Promice! Solen skiner ju.... :-) Ska nog klara av den här pärsen också. Ont krut förgås inte så lätt sa alltid pappa.

 

 

Jag som så många andra älskar ju djur. Man skaffar sig ett husdjur som man har som en familjemedlem och fostrar och behandlar på bästa sätt. De betyder ju så mycket för en och blir ens allt.

 

Blir så förtvivlad och ledsen över allt som händer ute i vårt samhälle så mycket våld och elakheter. Varför? Skaffar man sig inte ett djur för att glädjas åt det, ta hand om det och älska det gränslöst? Känner så för de stackars ägarna till djur, ex vis hundar som stjäls ? Hur i hela friden kan någon över huvud taget komma på den galna och idiotiska tanken att göra nåt dyligt. Hur behandlas de. Hur kan någon vilja ta emot en hund som blivit stulen. Vad gör de med dem. Förstår de inte att djuren plågas och saknar sin rätta husse och matte. Frågorna är många och jag hoppas verkligen att de som blir ertappade får ett starkt straff.

 

Vi alla djurvänner måste hålla ögonen öppna och om vi misstänker något - anmäl! Det här ska ju bara inte få hända. Vad jag vet är det här nåt nytt påfund, har aldrig hört talas om det förut. Beror det på att hundarna kostar så mycket pengar så det finns förtjänstmöjligheter att få kunder som annars inte skulle ha råd. Inte vet jag.

 

Jag kan inte sluta tänka på hur jag skulle må om det var min eller någon i min närhet som drabbats av detta. Fy vad hemskt. Får en stor klump i halsen och känner vilken ångest de stackarna måste ha. Alla som har haft djur vet ju hur plågsamt det är den dagen man måste ta farväl av dem.

 

Vi måste hjälpa till!

 

Nu har jag blivit väckt 2 mornar av att solen skiner rätt in i sovrummet. Vad härligt det känns. Vaknar på ett sånt bra och skönt sätt. Livet leker :-)

 

Vad måste man göra då....... jo ut och grilla korv och dricka choklad och vispgrädde förstås.....

 

Himmel så skönt att sitta ute och känna att solen värmer på ordentligt. Får det vara så här fint nu ett tag så dröjer det inte länge tills snön får ge vika. Vi har massor med snö i trädgården och är väldigt ledsna över att se hur illa våra fina buskar mår. Hoppas det inte har blivit allt för stora skador.

Gubben jobbade hela lördagen och då brukar jag tycka det är så långsamt och tråkigt.

Så var det då dags för Årsmöte med Reumatikerföreningen Haninge-Tyresö. Blev ganska välbesökt och mest är det gamla säkra kort som kommer. Så trevligt :-) Mötesordförande iår var vår jättetrevliga distriktsordförande Annika Hässler. Allt löpte smärtfritt och endast en förändring i styrelsen. Ny studieorganisatör. Det är en välbekant, jätteduktig tjej som vi välkomnar å det varmaste. Lite omändring bara då fd studieorganisatörernen intar sekreterarplatsen . Vi har en bra och positiv styrelse som fungerar jättebra. Det är ju viktigt att vi jobbar för samma sak. Det bästa för medlemmarna! Det gör ju att det är så kul att vara med.

 

Jag försöker motionera så mycket jag kan och kämpar på med vattengymnastikpass 2 gånger/v, latinofitness 1 gång/v. Sen försöker jag, försöker verkligen att promenera men det är så svårt? Varför? Blir totalt orkeslös efter bara en kort sträcka. Flåsar och känner mej helt slut. Begriper ingenting. Mjölksyran förlamar mej. Motionscykeln klarar jag inte heller av. ? ett stort frågetecken ? är just vad jag är.

 

Passen i vattengympan är tuffa, pulsen är hög, svettas och blir anfådd.

Latinofitnessen är också jättetuff. Tycker inte bara jag, utan även de yngre, mer vältränade.

Det är så härligt att kunna motionera och få puls.

 

Jag klarar det och känner mej jättenöjd när svetten dryper och jag känner mej trött på ett härligt sätt. Har ingen träningsvärk heller. Lite stum i kroppen men vad är det. Är van att ha ont och skulle bara välkomna lite träningsvärk som är en helt annan sak.

 

Man undrar ju varför och försöker att diagnostisera sig själv. Andningen - är det mina cigarettlungor som gör detta eller har jag fel på hjärtat. Väger förstås lite för mycket. Men äter ju bra mat och slarvar inte med att äta skräp och godis. Klart man skulle eller borde dra ner lite, blir nog lite för stora portioner, mat är ju gott.

 

Nej det går inte att diagnostisera sig själv så när jag träffade doktorn så tog jag naturligtvis upp det med henne. Hade ju sökt henne i januari för att jag var så sjuk då men 6 veckor senare var det bekymret över. Mår ju bra nu och kunde då passa på att ta upp nåt annat. Väntetiden är lång och besökstiden är knapp men lyckades ändå få lite tid att prata.

 

Hon förstår inte heller riktigt vad som felas. EKG hur bra som helst, spirometri - andningen, så klart att det märks att jag rökt men bra i a f, blodtryck 125/60, mina värden helt perfekta. ?????? härligt att veta men vad, varför. Jo min jädrans rygg är antagligen problemet till varför det blir så här. Vad gör man då????? Nån operation är inte att tänka på även om de skulle kunna, skulle jag våga chansa om det skulle vara operabelt. Hur stor är chansen att det skulle bli bra. Nej, jag får nog försöka hanka mej fram och se om jag med hjälp av massage och träningen jag gör,

ska kunna förbättra min rörlighet. Mina muskler är så starka och stora på ena sidan av ryggraden så de drar mej krokig. Cirkulationen blir dålig när muskeln krampar och syretransporten blir dålig. Jädrans.........

Skulle behöva ha dem på framsidan istället för att orka räta upp mej.

 

Ja som sagt skönt att det inte är nåt organiskt fel i alla fall. Man blir ju lite fundersam, är ju ingen tonåring längre. Bara att gasa på och hoppas på att det blir barmark snart. Blir lite lättare att försöka sig på promenader då när man inte behöver vara rädd för att halka.

 

Vi i gamla Fribrogruppen - Livet i balanscirkeln, träffas numer bara en gång i månaden. Vi har haft en cirkel där vi sågs varannan vecka i flera år. När vi hade läst de mesta som fanns att lära, och även läst om hur vi ska få livet i balans igen, så kändes det som om vi hade avklarat den tunga biten. Det är så fantastiskt härligt att ha dessa underbara kompisar att få prata, gråta och skratta tillsammans med. Vad vi har ger/givit varandra och fått av varandra är helt ovärderligt. Mina allra käraste vänner som jag inte skulle kunna tänka mej att vara utan.

 

Tyvärr kunde inte alla den här träffen men vi var i alla fall 6 som käkade en god lunch tillsammans i Västerhaninge. Härligt att se att vi mår så bra vi kan, och alla har behållit sin positiva känsla som vi har peppat varandra till att ha. Det hjälper oss så mycket och för att inte tala om alla omtanke vi alla får från varandra.

 

 

Hjälp vad tiden springer i väg. Dagarna avverkas i rykande fart. Vet inte riktigt vad eller varför , hinner inte med allt jag vill göra.

 

Har som vanligt veckohandlat på Trollbäckens Köttbod och köpte då härligt färskt fläsklägg som jag gjorde långkok på.

Det första blev en maträtt som mamma ofta gjorde. Mamma sa alltid - nu är det kokta fläsket stekt.  Kokar lägget. Kokar rotfrukter för sig och sen steker man allt tillsammans i ugnen. Gammal hederlig husmanskost smakar så himla gott. Passar mej. Resten av lägget tillsammans med buljongen blev det ärtsoppa av. Den får jag äta själv och det är ju bra, räcker ju länge då. Bra portionspytsar i frysen - bara för mej :-)

 

 

 

 

 

Har hittat mitt favoritställe. Skulle nog kunna spendera veckans alla dagar där om jag bara hade möjlighet. Det finns ju lite annat att göra också. Man kan ju inte förlusta sig hela tiden, men jag skulle vilja helt klart. Försöker delta i vattengymnastiken på måndagar och onsdagar, finns ju flera alternativ men nu har jag ju fastnat för Ann-Louise gympa. Inte för att de andra ledarna är sämre på något vis men hon passar mej. Ska även försöka gå på relaxbadet på fredagar och bara njuta av lugnet och det varma vattnet. Suck, man är i sjunde himlen, så ljuvligt avkopplande att bara flyta i total viktlöshet. Vattnet bär en verkligen. Total vila.

 

Det är så fantastiskt trevligt, ja trevligt, att gå till Svedmyrabadet. Det är familjärt, välkomnande och härlig personal. Man känner sig så omhändertagen och sedd när man kommer dit. Alltid ett leende och igenkännande hälsning gör att man aldrig känner sig ensam. Alla pratar och stämningen är god. Varmt inte bara temperaturmässigt. Gott fika och goda mackor finns och smakar väldigt gott efter ett jobbigt pass.

 

Det finns även ett gym som man får använda hur mycket man vill. Massagestol och även tillgång till massör om man skulle behöva det. Lyxigt. :-)

 

 

 

Idag var jag bara tvungen att åka och delta i Reumatikerföreningens cirkel Hantvärket. Längtade så efter mina kompisar och behövde en vitamininjektion. Har en liten 'brake' för jag har så många andra uppdrag just nu som jag vill ägna tiden till så då får man välja bort något även om det är himla kul.

 

Är fortfarande deltagare i cirkeln men kommer bara ibland, för handarbeta kan jag inte låta bli att göra.

 

Härligt att se att de redan spirar i krukorna jag startade med. Har fortsatt med omplanteringar är så himla mysigt.

 

Näslundarna är ett otroligt sammansvetsat gäng. Syskonkärleken är stark och trogen. Vi försöker att ses så ofta möjlighet ges och det är alltid lika roligt. I början var jag tveksam om man som ingift skulle ha en chans att bli accepterad i det tajta gänget men det behövde jag inte vara orolig för.

 

Vi har alltid kul oavsett om det blir över en kopp kaffe, ett telefonsamtal en utflykt eller som i helgen bli bjudna på mat hos en av svägerskorna och hennes man. Det var extra roligt att ses denna gång då svågern har genomgått en stor och besvärlig magoperation och vi har inte setts på länge. Fantastiskt att se att han mår så otroligt bra. Prognosen var ju inte den bästa och nu kunde man inte ens märka att han varit sjuk . Är absolut kärleken som varit den bästa medicinen. De är så kära så det lyser om dem.

 

De bor helt fantastiskt i en flygel till en herrgård. Passar dem, de är så konstnärliga båda två och ser allt det vackra och har kunskapen om att visa det också.

Alla hjärtans dag tycker jag ju för det mesta att det är varje dag men....... Njut extra av dagen och glömt inte att ta hand varandra! Kärlek, värme och vänskap kan man inte få nog av :-)

 

 

Har haft en fantastiskt rolig och jobbig vecka. 3 Artrosskolor och sedan ett besök på Träffpunkten Vendelsö.

 

Måste verkligen ge en eloge till Träffpunkten som har gjort det så trevligt för pensionärerna i Vendelsöområdet, Haninge. Det är kommunen som ansvarar för detta och så otroligt bra. Finns tydligen fler i kommunen. Perfekt.

 

Ingen ska behöva sitta hemma och känna sig ensam och ha det tråkigt när det finns sådana  här otroligt fina ställen att vara på. Öppet varje vardag1000-1600. När jag pratar på Artrosskolorna försöker jag förmedla till mina medpatienter att de inte ska sitta hemma och ha det tråkigt och känna sig ensamma utan söka sig till ex.vis vår fina Reumatikerförening eller som nu kan rekommendera Träffpunkten. Livet blir lättare att leva om man har lite skoj, träffar medmänniskor och få möjlighet att glömma sina bekymmer och krämpor ett tag.

 

Om man är medlem hos oss i vår Reumatikerförening Haninge-Tyresö kan man få träffa jämlikar vad gäller diagnoser inom reumatikerna, ha trevlig samvaro, delta i cirklar, diagnosgrupper, vara med på utflykter samt inte minst få information om vad som händer inom sjukvården vad gäller forskning m m. Ha kontakt med de som har samma diagnos för att utbyta tankar och funderingar. Men om man vill ha den dagliga kontakten - som vi tyvärr inte kan erbjuda idag - så är ju det här helt förträffligt. Det ena utesluter inte det andra.

 

Jag blev tillfrågad om jag ville komma till Träffpunkten och berätta om hur det är att ha artros. Det gör jag ju så gärna, är så otroligt kul att gå ut och träffa nya trevliga människor att dela olika erfarenheter med. Det sitter mycket kunskap om livet på stolarna runt om mej :-) Mycket som vi kan delge varandra. När jag kom till Träffpunkten möttes jag av en sånt varmt mottagande av trevlig och välkomnande personal. Fantastiska lokaler som verkligen inte saknade någonting. Fanns allt faktiskt. Biljardbord, tv-spel, gymlokal som var väl utrustad, snickarverkstad på gång, vävstol, dator, cafe och fina sittytor. Bra utrymmen för linedance, gymnastik, m m. Veckoschema som bjöd på massor med aktiviteter såsom promenader, bingo och olika underhållare, föredragare typ jag m m. 

 

Det var så kul och man blir så inspirerad över att träffa sådana trevliga människor. Hade nog kunnat prata hur länge som helst med dem om allt möjligt. Tror nog att jag ska besöka dem igen, nu bor ju inte jag i Haninge kommun men jag får väl hitta på nåt ärende. Hittade flera själsfränder där som jag gärna pratar lite mer med. Det här är livskvalitet mina vänner! Sitt inte hemma och ha tråkigt, livet bjuder på så mycket som vi kan glädja oss åt även om vi har några år på nacken och inte så spänstiga längre.