Valborgsmässoafton

Fin skulle man vara. Våren är ju på väg så tunn klänning, ingen kofta, poplinkappa och högklackade skor. Tonåring :-)
Långt att gå till tåget, 3 km, sen gå till spårvagn. Då var det förhoppningsvis skaplig temperatur. Någon timme senare, trots att man dansade hela tiden så var tårna blodröda av kyla, armarna stela och näsan rann. :-) Ner till toaletten för att få sätta fötterna på elementet, himmel så ont det gjorde men de tinade så sakteliga, för att snart bli lika isande kalla igen. Vad galet :-) Men kul var det :-)
Hemfärden var djävulsk, inte lätt att gå 3 km från tåget med isfrusna tår i högklackat. Hände faktiskt att jag tog av mej skorna och sprang barfota sista biten för att inte döööööööö av kyla.
Vad gjorde man inte för att få dansa. Dansen har förgyllt mitt liv så mycket och har givit mej så många härliga minnen. Vad hade livet annars gett mej tro?
Konstigt att man inte blev sjuk men det kanske är det här som bidragit till att mina leder värker. Vem vet?
Skulle säkert göra om det idag med om jag bara vore ung och alert och pigg på att upptäcka livet. Tänk om man kunde få tillbaka en vecka i sitt tonårsliv vad kul det skulle vara. Fasen vad jag skulle dansa. Jag är verkligen inte missnöjd med mitt liv och det jag har tvärtom men visst saknar jag lite av min spänst och ork. Att få möjlighet att uppleva åldern känns ju också fint.
Så klart måste man fira valborgsmässoafton om än inte så storstilat. Om det inte blåser för mycket så tänder vi eldkorgen och grillar lite gott att äta, efter det så åker vi nog en rundtur och kollar på eldar. Det är ju inte så varmt precis och jag tänker inte göra om misstagen jag gjorde i unga år. Stå ute och frysa när jag kan vara inne och mysa i värmen tillsammans med min goa gubbe.