kickisvardag.blogg.se

Tiden går fort när man har roligt säger man ju. Men hur i hela friden kan åren bara rinna iväg som de gör. Fortare och fortare ju äldre man blir.

1978 träffades Björn och jag på akutmottagningen på Huddinge Sjukhus. Han som ambulans- och brandman och jag som läkarsekreterare. Sjukhusromantiken blommade upp och vi fann varandra. Hans fantastiska ögon gjorde att jag tappade all vett och sans och när det sen visade sig att han var den mest omtänksamma, trygga, kärleksfulla  och genomärliga person jag någonsin träffat så....  Helt salig över att ha träffat DEN RÄTTE  :-)

 

1979 i maj flyttade vi ihop och helt plötsligt blev han pappa till mina 2 barn från ett tidigare äktenskap. Ingen lätt uppgift men som han klarade av galant trots att han inte hade några egna barn. Har aldrig varit några stridigheter dem emellan utan även de kände sig trygga tillsammans med honom. 1983 gifte vi oss och lyckan var total för jag väntade ju även vårt första gemensamma barn. Helt plötsligt blev huset för trångt med 3 barn och en greyhound. Bygger ut och trots det är huset fullt. 1986 är det dax för ytterligare en ny familjemedlem som blev en älskad lillebror av 3 storasystrar.

 

Nu var vi en stor familj som senare ökade på barnaskaran. Barnbarnen kom och nu har vi 4 barnbarn också. Vi har stor egen familj och stor släkt, helt underbart. Vi älskar att ha alla runt om oss och har alltid otroligt roligt när vi ses. Umgänget med våra barn och deras familjer är så fantastiskt och vi är så lyckliga för att vi får vara med och dela deras liv.

 

Alla barn är utflugna så nu har vi tid att bara vara för varandra. Jag har ålderspension och Björn går i förtid nu till sommaren. Ska bli så otroligt härligt att vi ska kunna spendera dagarna till det vi helst vill. Var faktiskt och tittade på en husbil idag :-) Lite sugna är vi allt. Som unga tågluffade vi inte men som pensionärer kan vi billuffa. Det är aldrig för sent.