Hampus
Hampus är en mycket speciell katt. För några år sedan bodde han hos en familj som hade stora problem med missbruk och mycket våld. Han var skrämd och mycket rädd, hade fått utstå mycket och hade ett förskräckligt liv. Var ibland utestängd under många dagar och när han ville in möttes han av sparkar och skrik.
Tack och lov så blev familjen omhändertagen men katten fanns ju, vad skulle hända med den. Polisen frågade runt om någon kunde tänkas ta hand om katten när de var där och avhyste familjen men ingen kände sig manad. Min syster som såg allt detta, kunde ju inte bara stå och titta på. Hon hade hjälpt katten vid ett flertal gånger tidigare när han legat ute och var både hungrig blöt och kall. Hon erbjöd sig att ta hand om honom om hon fick ett papper från polisen att hon nu var ensam ägare till katten. Inga problem det fick hon.
De är ett strävsamt par min syster och Hampus. I början hade hon koppel till honom och gick promenader som med en hund. :-) Behövs inte längre han följer henne troget ändå. De är ute med flera gånger om dagen så han kan leka med sina 2 kattkompisar men kommer direkt när hon säger att hon ska gå in. Så himla fint.
Han är så kelen, pratar, visar allt så tydligt och han förgyller verkligen
hennes liv. De är så bra för varandra och båda njuter. Var på besök idag och grattade min syster som fyllde 71 år och man blir så glad när man ser dem tillsammans. Där är det kommunikation. Människan är inte alltid djuren värsta fiende även om jag ofta tycker det.
