Lidingö Båtklubb
Besökte idag vår gamla båtklubb ute på Lidingö
Burr vad ruggigt det ser ut men samtidigt fint. Det är nu många år sedan vi slutade segla och sålde vår fina segelbåt.
Som tur är har vi chansen att få följa med svåger och svägerska på en segeltur. Då blir man uppbaxad på båten och uppassad med mat och dryck. Det enda jag behöver göra är att njuta, och det gör jag med besked.
Som sagt visst saknar jag båtlivet men är glad att jag slipper vår- och höstarbetet.

Var med blandade känslor som jag bestämde mej för att jag inte längre orkade med båtlivet. Jag blev sämre och det blev väldigt svårt för mej att komma upp och i och ur i båten, och man måste ju vara aktiv om man ska segla. Kände mej som om jag svek familjen då alla älskar att segla. Självklart hade de ju möjligheten att ha båten kvar men..... det är ju inte så kul att segla själv och den var ganska stor så man behövde vara minst 2.
Självklarat saknar man båtlivet. Det mysiga att efter en blåsig och guppig färd hitta en plats i lä. Lugnt, tyst och stilla. Det är kvalitet. Känna solen värma och höra vattnets porlande när man har perfekt vind. Ta fram metspöt och fiska, spela fia med barnen, lyssna på väderleksrapporten, t o m kvällsandakten hörde till. :-) Läsa, rita ja allt fanns det tid till när man lagt till för kvällen.
Regnade och blåste det så hade vi vårt sittbrunnskapell som var guld värt. Var så myspys att sitta där med tända ljus och något gott att tugga på och höra regnet smattra. Låg man på ett bra ställe så kändes det så tryggt även om det busade ute.



Tacksam att jag har chansen att få en segeltur varje sommar. Fullkomligt nöjd med det.