men men......
Vad länge sedan jag gjorde kolbulle. Det blev en liten sån också. Himmelskt gott. Barndomsminnen, pappa gjorde världens godaste kolbulle, han kunde ju göra det rätt och riktigt som han gjorde i skogskojan. Tack pappa för att jag fick lära mej några av dina specialiteter.
Minns att jag fick följa med honom en gång, kanske fler också men det kommer jag inte ihåg. Det var så mysigt i kojan där han bodde med 2 andra och hästen. Mycket snö och kallt och kaminen som var så varm så varm. Blöta kläder och raggsockar som hängde på tork över den. Varmt och skönt, luktade nybarkat trä, eld, häst och yllefiltar. Då fick jag äta kolbulle och saltfläsk och nykokt kaffe. Blir alldeles varm inombords när jag tänker på det. Ett speciellt fridfullt lugn. Antagligen därför jag älskar doften av nyhugget trä.
