kickisvardag.blogg.se

Vill bara dela med mej av den finaste finaste lilla Hugo.

Dax att ta fram alla vilande blommor för omplantering. Så härligt det känns. Vi har börjat få lite ljusare mornar och längre eftermiddagar. Det känns faktiskt att det närmar sig - VÅR - vilket härligt ord. Livslusten börjar ta fart igen. Jag gillar vintern mest för att nästa tid är vår och har det varit mycket snö så händer det så mycket under snöskorpan och när det sen börjar tina då har det hänt massor under snötäcket. :-D

 

Har börjat lite smått idag med att plantera "kottarna" som blir stiliga lila klöver med ljuslila spröda blommor. De är så tacksamma och blir så fina. Några engelska pelargoner, har aldrig testat att spara dem förut så det återstår att se om de skjuter skott. Sen har jag massor med pelargoner som jag packade i frigolitlådor utan krukor. Ska bli mycket spännande att se hur det gått med dem. Hade 40-tal pelargoner av olika sorter så jag hade inget val. Platsbrist.

 

Har några fina pelargoner som jag har stammat upp, de är gröna och fina trots att de inte fått någon som helst tillsyn. Otroligt vad livskraftiga de är.

 

Linnés underblomma har jag jätteknölar som jag sparat, de ska i urnor, likaså änglatrumpeten. Den har jag haft så länge säkert 10 år. Hoppas jag lyckas med att få liv i den i år med. Är så vacker med stora dubbla väldoftande klockor.

Vita och helt lila Ahlstromelior - tror de stavas så - har jag också lyckats spara och få upp igen. Så tacksamma, blir som en stor bulle full med blommor långt in på hösten. Blir inte så långa som de man köper i buketter utan korta och kompakta.

 

Ja nog har jag att göra alltid. Tur att jag kan ta ett rum i anspråk på övre plan. Vi brukar ha det som växthus innan vi kan sätta ut blommor och plantor. Blir så varmt i ett av rummen som ligger i söderläge. Plantor får jag stålsätta mej från att plantera redan nu. Har sååååå svårt att låta bli men de blir ju rå rangliga och ynkliga. Jag måste stålsätta mej och vänta tills mars-april med dem. Himmel vad härligt det ska bli. Majs, rödbetor, morötter, ärtor, potatis mm och det bästa av allt jag har gubben hemma som alltid gör det mesta jag ber om men nu så behöver vi inte tänka på tiden. :-) "jag är så lycklig jag är så lycklig"

 

Ja snart får jag ha min gubbe hemma på kvällar och helger. Han har anmält att han tar ut tjänstepension fr o m 1 juni. Ska bli så himla mysigt att jag knappt tror det är sant. Så glad så glad. :-D Har tjatat på honom ganska länge men han har inte riktigt velat ge upp jobbet på brandkåren men nu så......

 

Har alltid tyckt det varit så tråkigt att han jobbat helger och nätter. Vi har aldrig haft helgkänslan utan det har bara rullat på. Visst, vi har haft lediga vardagar men då jag jobbade så sprang vi mest om varandra. Helgerna har varit urtrista, 24-timmarspass är pest. Gick väl an när barnen var hemma då hade man ju alltid fullt upp men när jag  först blev sjukpensionär och sen ålderspensionär blev det tråkigt.

 

Ska bli så härligt att kunna göra i stort sett vad vi känner för. Vi gillar ju att jobba i trädgården och att göra lite utflykter. Upptäcka olika härliga platser runt om i landet. Vi har sett mycket men oj vad många platser vi har outforskade. Hälsa på släkt och vänner ja inte kommer vi att ha det tråkigt. Full fart! Håll i er nu alla i släkten och alla bekanta NU KOMMER VI!

 

 

Himmel vad tiden rusar iväg. Så mycket kul som händer så man vet inte till sig. Har inte haft tid att sätta mej vid datorn ens en liten stund :-) Har ju allt i min iPhone så då använder jag mest den för att läsa och skicka mail.

 

2 söndag i rad har det varit öppet hus på Jonathan och Oksanas dansskola. Jättekul med så många deltagare och naturligtvis trivs ju jag som fisken i vattnet när jag får hjälpa till med lite cafeteria och korvkokning. Deras nya lokal är fantatiskt fin och välkomnande så det här kommer nog att bli jättebra.

Oh äntligen har jag varit på vattengympa på Svedmyrabadet.

Det har gått så länge sedan jag var där och himmel vad skönt det var att få krypa ner i den varma bassängen och få känna sig rörlig och smidig precis som Ester Williams i gamla Hollywoodfilmer. :-) Fick ju förnyat badkort i julklapp av gubben min så nu.........

 

Har ju varit så vissen under en ganska lång tid så jag har mycket att ta igen. Ska bli så härligt att komma tillbaka i träningsrytmen så nu håller jag tummarna för att jag får må så bra att jag klarar det här. Gör det ont i kroppen så är det bara ljuvligt att få avlastning på leder och rygg men det är de här infernaliska flunsorna som jag drar på sig när kroppen är svag.

 

Nåja nu har jag haft mitt skov för i år :-D :-D så nu hoppas jag att jag slipper det. :-D Man kan ju i alla fall få önska sig det eller hur?

 

Vattengympa är ju så perfekt, bra ledare som lär ut hur man ska aktivera sina muskler på bästa sätt för att träna upp sig. De är så duktiga och fantastiska dessa "tjejer" som leder gympan på Svedmyrabadet. Den ena är stillsam och ger väldigt mjuka rörelser medans den andra pumpar kondition så man är helt slut. :-D Väljer att ha måndagar med lugn gympa och onsdagar med kondition. Det känns toppen. Sen är jag väldigt sugen på att gå med i Ladys Only på Dance Factory, Jonathans och Oksanas dansskola. Oksana har en grupp på tisdagar med latinrytmer. Hur häftigt som  helst. Återkommer med mer om den lite senare. Den startar den 29:e och det bästa med den är att det funkar för alla åldrar, gammal som ung. Man gör det man orkar helt enkelt.

 

 

:-D när jag är sjuk sitter jag bara och glor på allt som MÅSTE göras. :-D och det blir bara värre och värre när jag börjar må bättre.

 

Med fortfarande lite darrande ben och svaghetskänsla MÅSTE JAG JU BARA städa toaletten. HERRE GUD hur det ser ut........ här har jag varit dålig i flera dagar och INGEN, INGEN har städat toaletten. Tar fram alla städ- och rengöringsartiklar, decinfektionsmedel - jag är manisk på att ha rent på toa. Nedrans den som inte använder gästhandukarna som ligger staplade på speciell hylla.

 

Men vad???  det är lite kalkavlagringar i kröken som inte går bort, häller i kalklösande och hoppas det ska försvinna.

Men nej...... Sur och besviken städar jag färdigt och glömmer det hela.

 

Vid middagen det vanliga samtalet hur dagen varit, nöjd berättar jag att jag känner mej bättre och att det nu smakar bra med mat igen. Att jag är på bättringsvägen är helt klart. Nåja, lite gnäll blevd det över att jag tycker det är stökigt och att INGEN HAR HJÄLPT MEJ MED TOALETTEN!!!!!! Det är ju svart i kröken och trots att jag hällt i ALCOSANAL så har det inte lossnat.........

 

Då tittar min tålmodige man oförstående på mej och säger Alcosanal.............? JA........ OCH DET HJÄLPTE INTE........

säger jag irriterat. Ja det förstår jag säger han, det är ju för hemorrojder.

 

Vi vek oss dubbla av skratt, jag menade ju KALKOSAN......

 

Ett skratt är förlösande - helt plötsligt så kändes livet så mycket bättre.

 

 

Klockan 02.58 upptäcker jag att min man far runt på golvet som en tok. Jag sover med öronproppar och hör inte så bra när jag väl somnat. Blir förskräckt och undrar vad som  händer. Vi är ju sjuka båda två och inte så alerta precis.

 

Jäklar Rubarth har tagit in en mus och den var inte död, han gillar inte att äta upp dem eller döda dem har jag upptäckt. Vill gärna ta i dem och visa hur duktig han är men ledsnar snabbt att leta när de försvinner in under pianot eller nån stor byrå. Då tycker han att det är husses jobb att leka.

 

Jag som inte kan böja mej ner just nu kan ju inte bidra i jakten med mer än vara utkik. Först försöka flytta på stora vitrinskåpet där den hade tagit skydd. Men när burken för räddning kom smet den med en faslig fart och då var det dax att gå på jakt igen. Den här gången hörde jag att den var under byrån. Plocka av allt, dra fram och ingen mus. Men vad tusan är den, men vänta det finns ett litet utrymme under sista lådan. Där satt den lilla vettskrämda varelsen. Så liten.

Efter en liten kapplöpning fick vi in den i en burk och kunde bära ut den till friheten - tills nästa gång.

 

Är glad att gubben är hemma när sånt här händer annas får den nog vara kvar inne. Jag skulle ju aldrig klara av att få ut den helskinnad. Nåja det är ju bara en liten söt mus och ingen råtta - det vore tusan så mycket värre. Så man skulle ju överleva det men inget man önskar ha inomhus precis.

 

Hoppas den lilla har hittat igen sitt gömställe och kunde sova lugnt i sin vrå. Vi slocknade i alla fall efter alla strapatser, Rubarth också.

Känner mej så tom efter en ganska lång period som jag haft otroligt ont och varit väldigt sjuk. Allmänpåverkad och slut. Känner inte direkt igen alla symptom så jag har nog lidit av någon annan virus eller bakterie också.

Behövs ju inte så mycket till när man är helt bruten, man dyker ganska djupt då. Kämpar verkligen för att hålla mej upprätt men den här gången har jag inte lyckats med det.

 

Önskar inte någon människa detta. Är så svårt att förstå. Trots att jag varit sjuk i så många år så  kommer jag ner i ett sånt här skov så ger jag nästan upp. Måste äta starka smärtmediciner som jag hatar fullkomligen.  Orken försvinner, viljan och kämparglöden går inte att hitta. Finns inte plats för den minsta positiva tanke utan allt är nattsvart. Jag vill bara sova och hoppas på att få vakna utan smärta. Om ni bara visste vilken brottningsmatch det är. Jag försöker alltid att vara så positiv och se det vackra i livet men men..... det är inte så att jag är less på livet eller så utan man ger upp, vill svimma och vakna frisk och utan smärta.

 

Nu har jag i alla fall huvudet uppåt men det tar ett tag att reparera skadorna i tanken, glömma alla negativa saker, glömma alla plumpa saker som andra säger. Jag är inte långsint i vanliga fall men när jag mår så här så då lägger det sig i kartoteket och som jag brukar säga, att man sparkar länge på en sten men till slut så har man sparkat bort den och då är den borta för alltid. Jag kanske inte visar det men........

 

Dystra ord som jag behöver få ventilera men som jag snart har lagt bakom mej. Tack och lov att jag har en så pass positiv del i mej också som för det mesta lyfter upp mej.

 

VILKET VÄDER !!!!!! Underbart!

 

Fick ett sånt bra inlägg på FB som jag verkligen vill förmedla till alla jag känner.

Det berörde mej så och det är så tänkvärt och otroligt bra. Vi borde alla tänka på detta och

visst kan vi se att det här stämmer.

 

 

 

 

 

"Den du matar", sa den gamle mannen.......

Det är dags för vårterminens danskurser och Jonathan och Oksana har haft presentation av Dansskolan i Tyresö Centrum. Jag var förstås med och delade ut information och pratade med folk. Jättetrevligt förstås. Deras duktiga barnpar Axel och Sofie hade flera uppskattade dansuppvisningar. De är fantastiskt duktiga och imponerade på många. Intresset var stort och nu hoppas vi på fullbokade kurser i vår. De har dans från 2 år med förälder, och upp till 60+++. Massor med olika danser så det finns något för alla. Ny fin lokal. Bilder kommer senare.

Är lite besviken att all snö smälter bort. Det var ju så vackert och skönt när snön låg. Visst blev det mycket att skotta men så härligt det var ute. Är det snö på vägen kan man ju våga sig ut och promenera, nu är det ju helt otänktbart. Jag vågar inte gå någonstans för jag är livrädd att halka. En liten halkning och jag är helt utslagen. Ryggen min tål verkligen ingenting i det läget. Känner mej rädd och spänner mej också förstås. Inte ens stavarna känns som de kan ge mej den rätta tryggheten. Tråkigt :-( Var så glad över snön. Det är ju bara 1 januari så det lär nog komma mer.

 

Bjöd några av mina vapendragare i Reumatikerföreningen på Nyårsdagsmiddag - lutfisk. Vår avlidna väns mamma kom också med. Jag är full av beundran av denna fantastiska kvinna. Så varm och god, glad och förnöjd trots att hennes liv måste ha varit så tungt hon har ju dessutom inte fått vara frisk själv heller. 2 döttrar har hon sett plågats till döds i cancer. Vår vän var ju cancersjuk i 10 år. Någonting så plågsamt att se sina barn så sjuka och sen mista dem, hur kan man klara det utan att bli bitter. Nu låter jag tungsint men vi hade en fantastiskt trevlig dag tillsammans och tiden bara rusade iväg.

 

 

 

 

Den 23 december är det min storebrors födelsedag. Så länge jag kan minnas har vi alltid varit hos dem och firat den dan med att äta svägerskans fantastiska kakor. Det finns hur många sorter som helst och är så infernaliskt goda. Jag äter inte så mycket kaffebröd i vanliga fall men hennes kakor de kan jag inte säga nej till. 79 år har min älsklingsbror blivit. Tiden rusar. Han har alltid varit speciell för mej, då mamma dog blev det på något sätt de som stod mej närmast. Jag var ju bara 21 och nybliven mamma och stort behov att ha någon "vuxen" att vända sig till. Vi har en fin relation och det är så himla kul att vara tillsammans med dem och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn.  På något sätt så känns det som det är de mina också tycker jag. :-) :-)

 

 

 

Så annorlunda julhelg det blev för oss. Vi firade ju julen så tidigt så allt var ju överstökat innan julafton. Ganska skönt på ett sätt måste jag ju ändå erkänna. Lugnt och skönt kunde göra precis det vi ville. Lite trist att gubben jobbade julaftonsdag  men jag blev ju inte ensam för det.

 

Började julaftonsmorgonen med att åka till äldsta dotter med familj och svärföräldrar. Fick en härlig frukost/lunch. Julgröt, skinka med dopp så fantastiskt gott och det är kul att de behåller mattraditionerna. Så gjorde vi när jag var barn och det har följt mej sen dess. Hade en jättetrevlig förmiddag tillsammans med dem och fick julklapp, en underbart god parfym som jag önskat mej. Sonen vår kom också och firade med oss.

 

Därefter vidare till näst äldsta dottern och hennes familj. Kalle Anka förstås och en massa godis i väntan på att "morfar" skulle komma från jobbet. Så var det åter igen dax att späka sig med alla julens läckerheter. Jösses så mycket gott det fanns på bordet. Inte en chans att man ens försöker ta det lite försiktigt. Omöjligt! Julklappsutdelning även där. Fick en häststaty som är helt bedårande, kär, ja det är just det jag är i den. Så vacker.

 

Hem och svimmade nästan, helt utmattad av för mycket mat och alla trevligheter. Vilken lycka att ha en stor familj med många barn och barnbarn som nu i sin tur har sina flickvänner. Vi blir bara fler och fler. Underbart.