kickisvardag.blogg.se

Alla, unga som gamla klagar över trötthet, jag också. Jag tar vara på alla vitaminer och antioxidanter och ser till att vi äter en balanserad kost och äter bär och grönsaker som vi kan tillgodogöra oss. Trots det så kommer tröttheten som ett brev på posten så fort det blir höst.

 

Jag har den lyxen att ha ett eget ljusrum som jag njuter så av att sitta i. Försöker att sitta åtminstone en halvtimme varje morgon nu. Tyvärr börjar jag alltid lite för sent så jag hinner få den här tråkiga tröttheten istället för att så fort sommarljuset är över sätta mej där. Så typiskt.

 

Känner att ljuset är bra för mej. .

En underbar kamrat har lämnat oss efter en lång tids plågsam sjukdom.

Man kan inte sluta förundras över vilken kraft och styrka naturen har. Min änglatrumpet som under sommaren varit stor och ståtlig med stora vackra blad. Blivit ompysslad efter konstens alla regler blommade bara med 3 blommor. Men nu... när den är torr, alla blad har vissnat, står inne på en toalett istort sett i ständigt mörker då börjar den blomma. Det har nu på kort tid varit 4 fantastiska blommor som doftar så gott.

 

Jag inser att jag har mycket att lära av detta. Fastän jag är torr och krokig kan även jag  blomma ut och sprida glädje till andra. Gäller att kämpa på för att fortsätta behålla livet även om det ibland ser svårt ut.

I helgen har jag tillbringat tiden tillsammans med alla ordföringar runt om i Stockholm. Som vanligt har vi det väldigt trevligt och får väldigt mycket uträttat. Bra diskussioner och tips på hur vi ska kunna arbeta mer tillsammans. På lördag kväll stupade jag i säng trött och slut men också för att få njuta av den fina utsikten

För 60 år sen så fick jag uppleva någonting väldigt stort i mitt 5-åriga liv. En av mina bröder skulle gifta sig och mamma, pappa och jag skulle få komma dit. Jag är yngst av 7 och bodde då i en liten by i Hälsingland. Hade väl inte sett så mycket mer än byn, möjligen några närliggande orter när jag fick åka med pappa på motorcykeln.

 

Jösses vad spännande, visste ju inte alls vad jag skulle få se :-) Vi åkte buss och förmodligen så blev det kväll för mörkt blev det. Vad får jag se då jo..... en massa neonljus och massor med lampor och höga hus! Häpnade över den stora Stomatoltuben vid Slussen och tyckte det var så märkligt och stort. Visste nog inte att det var tandkräm. Det hade vi inte hemma vad jag minns i a f. Sen gick resan vidare mot Långholmsgatan. Höga hus där det bodde massor med människor var ju inte lätt för mej att förstå som bara sett små bondgårdar.

 

Att få träffa bror och svägerska var ju jätteroligt och hon var så fin i sin långa brudklänning. Minns att mamma skulle hjälpa henne med blommorna och att någon skulle gå och hämta liljekonvaljer....... Va! i oktober kan man väl inte plocka liljekonvaljer! Inte kunde jag väl i min vildaste fantasi förstå att man kunde gå till en affär och köpa dem.

 

Bröllopsfesten var ju fantastisk och när de släckte ner och servitörerna kom ut med brinnande glasstårta häpnade jag. Vad var det som var så fint. Om jag inte minns fel så fick jag glasstårta först. Hade ju aldrig smakat något sådant så det var ju en upplevelse. Åt så mycket så jag kräktes. :-D

 

Dansen drog igång och alla farbröderna tog mej på armen och dansade med mej. Gissa om jag var lycklig!

 

Naturligtvis besökte vi Skansen, jag hade ju aldrig sett andra djur än de som finns på en bondgård så mina ögon blev stora. Vilka intryck. Elefanter, apor och papegojor som kunde prata....... Så spännande. Brorsans svärfar tyckte jag var så kul när jag på bred hälsingedialekt beskrev djuren på Skansen.

 

Min älskade bror och svägerska har levt lyckliga i 60 år nu och har varit mina allra närmaste. Min svägerska har varit min bästa kompis och funnits för mej i hela mitt liv. Mamma dog ju redan när jag var 21 år.

Har ett fantastiskt uppdrag med att vara informatör på Patientkskolor här på södra sidan av Stockholm. Det är i samarbete med sjukgymnaster och arbetsterapeuter och Reumatikerförbundet. Min uppgift är att under 60-90 minuter berätta om det jag är bäst på, min egna situation med värk och vad det innebär. Inspirera dem att gå vidare, börja träna och hitta andra saker som man kan göra om än inte som förr. En äldre herre sa "jag kan inte göra så mycket längre men boule kan jag, och det är fasen så kul". Helt underbart att han delade med sig av det. Positivt tänkande är viktigt!

 

Jag hade önskat att detta funnits när jag blev sjuk och fått den informationen som vi kan ge ut nu. Är så bra att det finns Patientskolor för långvarig smärta också. Fibromyalgi och artros är ju mina diagnoser. Om man kan få hjälp i ett tidigt stadium kan man förebygga mycket, vilket gör att man kommer att fördröja sjukdomsförloppet betydligt.

 

Det är så fantastiskt trevligt att få träffa dessa tacksamma patienter som så gärna deltar i samtalet och kommer med så många frågor. Jag försöker förmedla att de ska hitta den motionsform som passar dem bäst, att göra det man tycker om annars blir det inte av. Det vet jag.

Vila och återhämtning med olika hjälpmedel rekommenderar jag också. Mycket viktigt att lära sig hantera värken när den är som värst. Man kan inte alltid stoppa i sig värkmedicin i tid och otid utan man bör försöka finna olika alternativ. Det är inget man lär sig på en kafferast precis men börjar man lära sig det i tidigt stadium så har man igen det senare. Det är ju kronisk värk som man blir så illa tvungen att acceptera, tyvärr....

 

Det här brinner jag för och jag hoppas verkligen att fler rehab-centraler anammar detta och startar Patientskolor. Haninge jobbar stenhårt och jag får massor med uppbokningar. Så kul!

Ibland önskar jag att jag inte slagit på TV:n men å andra sidan kan man ju inte blunda för hur förfärliga vi människor är. Varför är människor så iskalla och helt avsaknade av respekt för andra människor och djur. Mår så dåligt och blir så ledsen på allt elände som sker överallt i hela världen.

 

Det som jag trots allt kan känna är en otrolig tacksamhet för allt det jag har

Min familj, släkt o vänner och att vi har omsorg om våra djur både tama och vilda. Bidrar så gott jag kan med hjälp till andra behövande både här i Sverige och i U-länder. Även fadder för tigrar men nu känner jag att jag inte vet om pengarna verkligen går till det man betalar för.

Fy vad tråkigt att prioritera när man älskar att ha fullt upp och gör så mycket roligt. Vad ska man prioritera och vad ska man ta bort. Prioritera vilket förfärligt ord..... jag vill ju inte välja bort någonting men nu säger min kropp ifrån och nu tvingas jag prioritera ändå.

Lite tufft med hälsan just nu, är utbränd. Trött och slut och mina muskler vill inte helt enkelt. Läkare och sjukgymnast säger att jag måste ta det lugnt. Prioritera..... Orken måste jag bygga upp sakta och försiktigt.

Har svårt för det, för så fort jag känner mej lite bättre kör jag på igen. Jag vill ju göra så himla mycket och tycker att det är det som håller mej igång, men nu får jag nog tänka om. Jag är ingen passiv människa och trivs inte att vara det heller. Haft en otroligt stressig höst men så vansinnigt roligt, ångrar inte en dag.

 

Negativa tankar..... inte kul men om jag är snäll mot mej själv så blir jag nog mitt vanliga jag snart igen.

 

Lite varm blomkålssoppa med knaprigt bacon, ostmacka och ett glas fläderbärsdricka la sig som bomull i magen. Mums så gott :-)

I vår Reumatikerförening har vi en cirkel som vi kallar "Hantvärket" vi (12 st) träffas varje måndag och pysslar, pratar och har väldigt trevligt. I dag har vi gjort blomstermuffins. Floristerna Helene och Sofia var och visade oss hur vi kunde göra en liten dekoration. Jättekul förstås och det blev många fina alster. Här är min - som jag ska ge till mitt äldsta barnbarn som idag fyller 21 år.

Var och besökte en kamrat igår. Hon är svårt sjuk i cancer och är väldigt sjuk. Hennes plågor är obekrivbara hela hon är full med otäcka tumörer och skelettet helt urkalkat. Hon går sönder. Hennes hjärta orkar inte med så mycket morfin som hon egentligen behöver för att få smärtlindring. Så hemskt.

 

Hon är den starkaste kvinna jag någonsin mött.  Hon har varit så positiv och envis med att det här ska hon klara, år ut och år in har hon sagt det trots hennes dåliga prognos. Nu är hon trött, mitt hjärta brast när hon snyftande sa att nu orkar jag inte mer.

Danstävling! Så kul! Var länge sedan sist men det känns ändå som det var igår. Underbart kul att få träffa "gamla" dansare som är där som publik eller som tränare. De flesta paren är för mej nya, några har man sett sedan de var barn. De har vuxit både i storlek och i rang :-) Yvo och Elisabeth har varit med länge och är förstås fortfarande på topp. De är proffsiga och oslagbara. Naturligtvis tog de hem SM-guldet utan minsta tvekan.

 

Vi var ju där i första hand för att heja på Jonathan och Oksanas barnpar som är så otroligt duktiga, framgång efter framgång. De är 10 år gamla och ger allt. Helt fantastiskt. De tog hem segern i sin klass Barn o Junior C-klass vilket innebär att de får dansa med de som är mycket äldre än de själva. 3 danser, chacha, rumba och jive. Glädjen var stor och nu är de uppe i B-klass. Ytterligare 2 danser. Nästa tävling är redan om en vecka i Kalmar. Ojojoj. Kommer ihåg hur det var när mina telningar dansade. Så kul det var att resa runt med dem på olika tävlingar.

 

Vad länge sedan jag gjorde kolbulle. Det blev en liten sån också. Himmelskt gott. Barndomsminnen, pappa gjorde världens godaste kolbulle, han kunde ju göra det rätt och riktigt som han gjorde i skogskojan. Tack pappa för att jag fick lära mej några av dina specialiteter.

Minns att jag fick följa med honom en gång, kanske fler också men det kommer jag inte ihåg. Det var så mysigt i kojan där han bodde med 2 andra och hästen. Mycket snö och kallt och kaminen som var så varm så varm. Blöta kläder och raggsockar som hängde på tork över den. Varmt och skönt, luktade nybarkat trä, eld, häst och yllefiltar. Då fick jag äta kolbulle och saltfläsk och nykokt kaffe. Blir alldeles varm inombords när jag tänker på det. Ett speciellt fridfullt lugn. Antagligen därför jag älskar doften av nyhugget trä.

Har städat och plockat rent på altanen. 31 st pelargoner som fortfarande blommade som bara den, klippte jag ner och ställde in i kallt mörker. Fy vad hemskt det känns. Har ju tyvärr ingen chans att ha mer än ett par stycken framme så vad gör man. Hittade ett gäng amaryllislökar också som jag ställt undan och glömt. Planerade dem i ny jord och så får de stå svalt och mörkt ett tag så får vi se om det händer nåt - fortsättning följer. :-) Altanen är nu skrämmande tom. Känns så öde.

 

Så blir man ju förstås väldigt hungrig och sugen på allt möjligt när man är ute och jobbar. Fläskpannkaka.... ja det får det bli

Nu är det höstjobb för allt man orkar. Frosten är ju här.